Som jag tidigare berättat så läser jag just nu "Den hemlige kocken" av Mats-Eric Nilsson. Och aldrig tidigare har en bok förändrat mitt tänk kring maten vi stoppar i oss så mycket som nu när jag läser denna. Det är skrämmande att läsa om allt skräp som livsmedelproducenterna trycker i sina produkter i sin jakt på allt högre marginaler. Och det är vi konsumenter som får betala priset i form av en sämre hälsa...

Här kommer en beskrivning av boken hämtat från www.adlibris.com
Varje dag kommer det ut mer än en ny kokbok i Sverige. Utgivningen dignar av sensuella citroner, underbara olivoljor och den senaste hälsometoden.
Men vad händer med livsmedlen innan de kommer in i våra kök?
Såväl till vardags som till fest sätter vi aningslöst i oss mängder av tillsatser och substitut, lurade av reklamens budskap om hemlagat och hälsosamt.
För myndigheterna är det huvudsaken att livsmedlen inte är direkt hälsovådliga. Sedan är det fritt fram att sälja glass som inte är glass och cider som inte är cider.
Mats-Eric Nilssons väldokumenterade avslöjanden gäller inte bara skräpmat, utan allt från färskpressad juice och butiksbakat bröd till tryffelolja och balsamvinäger, en vanlig vinäger som sötats o ch färgats med karamellfärg. Den äkta varan är så dyr att den njuts droppvis med pipett.

Med författaren som personlig och engagerad guide berättas samtidigt industrimatens moderna historia. Om de välorganiserade kampanjer som fick motsträviga husmödrar att glömma hur riktig mat lagas och smakar.
Boken innehåller även en uppslagsdel med ett 50-tal olika livsmedel. Hur går fusket med dem till och var kan man hitta de oförvanskade alternativen? Här finns en karta med gårdsbutiker samt en säsongskalender över när man ska äta vad. Sist finns en praktisk guide till alla de 320 förvirrande E-numren. Hur framställs dessa kemikalier och kan de vara farliga för hälsan? Och hur manipulerar de våra smaklökar?

Jag kan så mycket säga att lättprodukter, ligtsaft och dylikt hädanefter är bannlysta här hemma. Stod under morgonen och granskade det vi hade i kyl och skafferi och häpnade när jag lästa vad mycket av det innehöll. Fruktyoghurtent exempelvis innehöll knappt någon frukt alls, 2,2% päronsaft, resten var aromer.
Jag är både glad och irriterad för att jag läste denna bok. Glad för att mina ögon öppnats och att jag nu har en liten chans att slingra mig undan de värsta fällorna, och delvis irriterad över det faktum att jag i fortsättningen kommer att få det besvärligare när jag ska handla mat eftersom jag bestämt kommer att granska innehållsförteckningarna.
Har ni inte redan läst boken så rekommenderar jag er att göra det!


Denna bok väntar nu att bli läst: Mats-Eric Nilsson 2:a bok "Äkta vara".