lördag 21 februari 2009

På gränsen till för snäll...

Jag måste bara få ge min sambo Micke lite cred för den fantastiska människa han är.
I morse då han kom hem från nattskiftet kl 07:00 så gick han upp och hämtade barnen gav dem frukost och kokade kaffe till mig. Han lät mig sova till 08:30!!! Jag menar hur omtänksamt och rart är inte det? Det är faktiskt lite då och då han gör såhär. Är jag lyckligt lottad eller är jag? :-D

Inatt hände något högst obehagligt.
Jag vaknade till mitt i natten och var törstig. Gick till badrummet för att dricka. Väl där kände jag att något inte stod rätt till. Det ville till att svartna för ögonen och hjärtat slog jättefort.. Så jag skyndade mig tillbaka till sängen, men kom bara halvvägs då jag svimmade. Vet inte alls hur länge jag låg avsvimmad. Men uppskattningsvis någon minut bara.
Jag hade dom här tendenserna då jag var gravid med Adrian också, men det sa barnmorskan berodde på att jag har så lågt blodtryck , så det är väl antagligen det som spökar igen. Man ska väl vara glad att man har lågt blodtryck,
men så pass lågt så man svimmar kan väl aldrig vara bra?!
Upprepas detta så kommer jag nog att överväga ett läkarbesök...
Vill för allt i världen inte vara med om det igen.

Idag är det ensiffrigt ute. Äntligen!!
Termometern står i skrivande stund på -3,5 grader. Så självklart är lite aktiviteter utomhus inbokade i dag. :-D

Ha en riktigt härlig dag!
Tjing!/


Johanna

2 kommentarer:

Adam sa...

Vad har han för baktankar?

Emma sa...

Angående svimmningen...du kanske är gravid? ;)